emma

Fan, jag mår piss och vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Allt bara fuckar seij just nu och som pricken över i så har jag dragit på meij världens förkyldning. Jag kan inte ha ngt liv eftersom jag inte är 18 ännu, chanserna att få ett nytt jobb ser jäkligt mörka ut, i och med att det är lågkonjuktur så ingen vill ha en desperat 17-åring med allt för höga utgifter. Jag kan inte köpa cigg så då måste man fjäska röven av seij för närmaste myndiga person. Jag kan inte gå ut och om man för en gångs skull lyckas smyga seij in så får man höra det, att det inte  var på rikitgt. Jag kan inte bara åka utomlands, för varenda jävla grej man ska göra så måste man ha fucking målsmans tillåtelse och underskrift.

Jag hatar mitt så kallade liv, jag hatar den äckliga bussen jag åker hem med där alla fyllesvin spyr varje helg. Jag hatar mitt jobb, men som sagt får väl stanna ett tag till. Jag hatar att jag bara skjuter fram saker och ting plus att jag inte inser vad detta gör meij. Jag hatar att jag är så jävla egoistisk och oansvarig och bara gör saker som i slutändan kan gynna meij själv. Jag hatar att jag tänker så här, att jag bara trackar ner på mitt liv, som om jag skulle förtjäna ngt bättre, som om jag skulle lyckas med ngt bättre. Jag hatar att jag har så jävla höga tankar om meij själv, att jag alltid ska vara snyggast, bäst och ödmjukast, när jag vet att jag ändå inte är det. Jag hatar att jag inte kan vara glad för ngn annans skull och att jag bara vill ha mer och mer. Jag hatar att jag intalar meij själv att jag är en bra människa när jag i själva verket är ett falskt svin. Jag hatar att jag är så jävla korkad att jag satt upp meij på abonnemang hit och dit, Jag hatar att jag är så impulsiv att det är sjukt.

Men synden straffar väl seij själv i slutändan, en dag i framtiden så kommer jag väl bo i en kartong i en kundvagn i en mörk gränd. När alla mina ljusa framtidsplaner har gått i kras och jag trott och tröttnat för mkt på meij själv. Hur fan ska jag kunna ha en egen lägenhet, egna räkningar när jag är apfattig 2 veckor innan lön varenda månad? Hur i helvete ska jag kunna ta körkort när jag inte har motivationen att ens plugga till ett simpelt prov? Hur fan ska jag lyckas i livet när jag till och med bränner köttbullar i mikron, jag kan juhe för fan inte ens hålla det städat på mitt rum i en vecka.

Men det är väl bara att komma över dessa tragiska tankar om meij själv, sluta vara så himla patetisk och se till att vakna upp imorgon med. Vakna med ett påklistrat colgate-leende och sätta på den glada positiva fasaden som uppkommer efter ett antal cigg, några muggar latte och en jävla massa socker. Så om någon imorgon ser en hyperaktiv skrattandes, skrikandes 17-åring på Halmstads gator och torg imorgon så behöver ni inte vara rädda att staden ivaderats av påtända bävrar utklädda till översmikade fjortisar. Det är bara jag.